Relaterat tvivel
Troende är medfött, men att veta när man ska hålla tillbaka den är en färdighet som kräver lite övning
När Rachel Botsman var fem år gammal, upptäckte hennes föräldrar att familjens barnflicka, som kom med utmärkta referenser, i själva verket var en av Londons största knarklangare. De hade ingen aning om hennes sidoverksamhet – ända tills hon använde familjens Volvo som flyktbil vid ett bankrån.
Tyvärr var Rachel Botsman för ung för att fullt ut förstå vad som hände, men ”den erfarenheten av svek och bedrägeri hade en enorm inverkan på min syn på världen”, säger hon. ”Hur kunde mina föräldrar lita på att en brottsling skulle ta hand om mig? Hur blev de lurade? Hur kunde de göra så fel?”
I dag är Botsman föreläsare om tillit och skepticism vid Oxford University och författare till boken Who Can You Trust? Kanske överraskande – med tanke på att hon mötte sitt första större exempel på bedrägeri före dagis – är Botsmans svar på frågan i bokens titel ett optimistiskt svar: Förtroende, förklarar hon, är medfött och en viktig del av vår dagliga existens.
”Förtroende är ett svårfångat begrepp, men ändå är vi beroende av det för att våra liv ska fungera”, konstaterade hon i början av sitt TED-talk från 2016. ”Jag litar på mina barn när de säger att de ska släcka ljuset på kvällen. Jag litade på att piloten som flög mig hit skulle hålla mig säker. Det är ett ord som vi använder mycket, utan att alltid tänka på vad det egentligen betyder och hur det fungerar i olika sammanhang i våra liv.”
Men även om tillit kan vara en nödvändig del av livet är vi inte alltid bra på att veta hur och när vi ska använda den – som alla som någonsin har blivit lurade, lurade eller svikna kan intyga är det lätt att förväxla tillit med kompetens. (Detta är faktiskt roten till begreppet ”con”, som i folkmun kommit in som en förkortning för ”förtroende”). Opålitliga personer använder rent svammel för att locka oss att tro att de kan hantera våra pengar eller vår personliga information på ett säkert sätt; de antar en ton av säkerhet som övertygar oss om att det de lägger fram är sant.
”Vi inser ofta inte att saker som verkar för bra för att vara sanna faktiskt är för bra för att vara sanna.”
Snabbvägen för att avgöra om man ska lita på någon eller inte, säger Botsman, innebär att man gör en snabb bedömning av fyra egenskaper:
1. Kompetens: Har de färdigheter, kunskaper, tid och resurser för att utföra en viss uppgift eller ett visst jobb? Är de ärliga om vad de kan och inte kan göra?
2. Tillförlitlighet: Kan du lita på att de håller sina löften och åtaganden? Är de konsekventa i sitt beteende från en dag till en annan?
3. Empati: Bryr de sig om dina intressen lika mycket som om sina egna? Tänker de på hur deras beslut och handlingar påverkar andra?
4. Integritet: Säger de vad de menar och menar de vad de säger? Stämmer deras ord överens med deras handlingar? Är de ärliga om sina avsikter och motiv gentemot andra?
De bästa bedragarna är svåra att identifiera, säger Botsman, eftersom de vet hur de ska manipulera de signaler som aktiverar vår inneboende känsla av tillit. Ofta har de gjort tillräckligt med forskning för att få en intim förståelse för sina måltavlors sårbarheter. De kan till och med ge dig en omedelbar känsla av förtrogenhet.
”Bedragare som Bernie Madoff, Elizabeth Holmes – och min barnflicka som säljer droger – livnär sig på andras tillit och vår självbedrägeri eller vår benägenhet till optimism”, säger Botsman. ”Vi inser ofta inte att saker som verkar för bra för att vara sanna faktiskt är för bra för att vara sanna.”
Till skillnad från tillit är skepticism ett inlärt beteende – vilket innebär att du kan bli bättre med övning. Det kanske inte är din första instinkt att mentalt mäta någon som verkar välmenande mot en uppsättning frågor som de Botsman beskrev. Men om du gör det tillräckligt ofta kommer det så småningom att bli en självklarhet att tänka kritiskt på vad du hör.
Detta gäller även utanför interaktioner ansikte mot ansikte. För att bli en mer kritisk konsument av information hjälper det att tänka som en forskare, säger neurovetenskapsmannen Paul Zak, författare till boken The Moral Molecule: How Trust Works. Det innebär att man måste tillämpa den vetenskapliga metoden – att formulera en hypotes och sedan testa den – i vardagen. Det är först när du känner att du har granskat den ordentligt och uteslutit alternativen som du kan ta till dig den som ett faktum.
”En stor del av vetenskapen har ett ”därför”-problem”, säger Zak. ”Du läser en studie och det står: ’Därför drog de här killarna slutsatsen X’. Men varför kan det inte vara Y eller Z?” Det är lätt att falla i fällan att blint lita på information som stöds av ”experter” eller personer som har vissa examina eller har vissa expertområden. Men det finns gott om tillfällen då preliminära resultat blir inskrivna i tidsandan som fakta, även om de inte är det. I en artikel från 2017 av forskare vid universitetet i Bordeaux spårade man mediebevakningen av mer än 150 studier och fann att publikationer är mycket mer benägna att täcka inledande resultat – särskilt sådana med positiva resultat – och nästan aldrig täcka efterföljande forskning, även när den motsäger eller upphäver den tidigare informationen.
Så, även om sakkunskap och utbildning säkert kan ge någon mer trovärdighet, hjälper det att komma ihåg att inget av dem förnekar det faktum att människor är felbara och har sina egna motiv. En forskare kan till exempel förstå saker som du inte förstår, men det betyder inte att du måste lita på deras resultat.
Men även om de är felbara kan andra människor vara en värdefull resurs när du försöker ta reda på om du ska lita på någon eller något nytt eller inte. Botsman pekar särskilt på kraften hos appar och webbplatser för recensioner: ”Det diskuteras mycket om hur tekniken har gjort oss mer sårbara för bedrägerier, bedragare och falsk information”, säger hon. ”Men den är också mycket lovande när det gäller att hjälpa oss att fatta mer välgrundade beslut.”
Plattformar som UrbanSitter, till exempel, använder ditt befintliga nätverk för att koppla ihop dig med barnomsorgspersonal som har granskats av personer som du faktiskt känner. Angie’s List gör bakgrundskontroller av hemtjänsteleverantörer, och webbplatser som Consumer Reports och Wirecutter testar och granskar produkter oberoende av varandra för att berätta vad som fungerar och vad som inte fungerar. Offline kan du tillämpa en liknande princip och luta dig mot personer eller institutioner som du redan litar på för att hjälpa dig att avgöra vem som förtjänar det.
Och i situationer där du inte har den kontexten tillgänglig är det särskilt viktigt att komma ihåg ytterligare en del av Zaks mantra ”tänk som en vetenskapsman”: Du måste vara villig att ha fel. När du väl har bestämt dig för att ta ett steg och lita på någon är det lätt att falla offer för bekräftelsebias och förvränga fakta så att de passar in i berättelsen om att du har gjort rätt val. Istället ska du ständigt omvärdera och ifrågasätta tills din hypotes bevisar sig själv – eller inte. Ett visst mått av blind tillit kommer alltid att vara nödvändigt för att klara sig igenom dagen, men det betyder inte att du inte kan ändra dig.
”Skepticism är ett utmärkt verktyg för att hjälpa oss att få information så att vi kan fatta smartare beslut om tillit”, säger Botsman. ”Den kan få oss att ifrågasätta integriteten hos en person, ett företag eller en sak. Är den här personen verkligen den de säger sig vara? Är den här produkten eller tjänsten verkligen vad den utger sig för att vara? Har de verkligen mina intressen i åtanke? Ibland är det inte bristen på förtroende som är problemet, utan det är att vi för lätt ger bort vårt förtroende till fel personer”
.